Om Unorthodox

Jag tyckte om vissa grejer med Unorthodox, men det är definitivt den mest kristna serie jag sett i år. Det är en historia om mission och frälsning. Huvudpersonen får bo som Mowgli bland vildar. Hon lyckas fly från Williamsburg (blir frälst), hon blir döpt – mycket symboliskt – i Wahnsee där man försökte döma judendomen till döden. Jag hoppas att de inte tänkt på vilka signaler det sänder. Hon bestämmer sig för det assimilerade livet (konfirmeras) när hon hör en kyrkokör i en kyrka och rörs till tårar. Hon lär sig äta fläsk, klä sig assimilerat, och hela tiden förväntas man ha roligt åt hur den knäppe juden långsamt lär sig leva civiliserat. Som biroll till de knäppa judarna Esty och Yanky finns såklart också Moishe, som i en Westernfilm hade varit den alkoholiserade “indianen”.

Löpande skildras mjukt antisemitiska stereotyper. Det repeteras att judendomen (iallafall den i Williamsburg) bara är en massa förtryckande regler. Sönerna styrs freudianskt av sina mammor, även i sängen. Det är inte förvånande att hitta sådana attityder bland de som tagit sig ur ultra-ortodoxa sammanhang (en grupp människor jag har stor respekt för). Men i en storproduktion hos Netflix kanske man hade kunnat fundera på hur man representerar judiskt liv för en icke-judisk publik. Faktafel efter faktafel om livet i Williamsburg förekommer, men det gör inget, då publiken för serien primärt är just icke-judisk. Det är en serie för den redan frälste, om man så är frälst av Jesus eller moderniteten.

Och det är inte utanför förväntan. Både missionen och moderniteten har nått varje hörn av världen. Överallt regerar samma pengar, samma handelskedjor, samma snabbmatsrestauranger, samma kapitalcirkulation. Det finns mycket få delar av världen där man inte “civiliserats” in i arbete för kapitalet. Det som återstår är att hitta vildar mitt ibland oss. Varför inte leta i Williamsburg. Utan mission faller kanske det västerländska projektet. Vem ska man definiera sig mot när det inte finns en vilde att frälsa. Som det står i The Coming Insurrection: *”There is no “clash of civilizations.” There is a clinically dead civilization kept alive by all sorts of life-support machines that spread a peculiar plague into the planet’s atmosphere. At this point it can no longer believe in a single one of its own “values”, and any affirmation of them is considered an impudent act, a provocation that should and must be taken apart, deconstructed, and returned to a state of doubt. Today Western imperialism is the imperialism of relativism, of the “it all depends on your point of view”; it’s the eye-rolling or the wounded indignation at anyone who’s stupid, primitive, or presumptuous enough to still believe in something, to affirm anything at all.”