”I AM WHAT I AM” [en reklamslogan från Reebok] är inte bara en lögn, en simpel reklamkampanj, utan en militär kampanj, ett stridsrop mot allt som finns mellan varanden, mot allt diffust som är i omlopp, allt som osynligt länkar samman, alltid som förhindrar den totala avskärmingen. Mot allt som får oss att existera och förhindrar att hela världen inte överallt känns och ser ut som en motorväg, en nöjespark, eller som den nya staden: uttråkad, utan passion. ett välordnat, tomt, fruset rum, där ingen rör sig utom registrerade kroppar, molekylära samlingar och rena varor.
/…/
Jaget är inte någon sak inuti oss som är i konstant kris; det är formen som de vill tvinga in oss i. De vill göra våra Jag till något klart definierat, separat, kontrollerbart, bedömbart i termer av kvaliteter, när det faktiskt är så att vi är varelser bland varelser, singulariteter bland likheter, levande kött sammanvävt med världens kött.
Det första kapitlet av det “helsnurriga franska upprorsmanifestet” Det stundande upproret handlar om Jaget, om individualiteten, hur den konstrueras socialt och vad som händer med oss när vi lär oss att vara autonoma individer. Som kristen var det helspännande att läsa den, för varje gång jag läst boken har jag känt hur relevant nattvarden blivit i just första kapitlet.
“Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd”. Marken är vår gemensamt. De frön vi planterar kommer från vår natur. Vi brukar marken gemensamt och vi bakar brödet gemensamt efter en tradition som vandrat med oss i många tusen år. När vi äter brödet äter vi samma sak som judarna som i tåg med Moses lämnade Egypten. Vi äter samma sak som Jesus och dennes följeslagare åt, vid den sista måltiden och i många andra berättelser i bibeln. Vi äter samma sak som våra förfäder och deras förfäder.
Det är enkelt, men det uppenbarar en historisk och en social sanning för oss, vår likhet. Vi är samma sköra, materiella person som vår nästa. Vi är samma som de som kommit innan oss, och de som kommer efter oss kommer också att äta bröd. Det visar också att vi delar samma kultur. Även om brödet kommer i fler variationer än kulturer är det likt nästan överallt. En grund av mjöl och vatten, och ofta jäst. Grädda i ugn.
Men trots sin enkelhet är det ett radikalt budskap, och det är just därför Det stundande upproret väljer att lägga hela första kapitlet på just att kritisera individualitetsbegreppet. För det är vad som krävs för att föra en politik som på ett radikalt sätt kritiserar kapitalismen.
Ett samhälle med individer är ett samhälle med individuella problem, med individuellt orsakad sjukdom, individuellt orsakad arbetslöshet.
Det är ett samhälle där individer har gjort individuella val som gör att de antingen blir städerskor eller chefer. Individer har valt att leva utan papper eller stanna i sitt hemland. Ingen är att skylla för att vårt ekonomiska system skapar lidande. För som konsumenter och producenter har vi själva valt vår position.
“”VAD ÄR JAG” då? Sedan barndomen har jag varit involverad i flödet av mjölk, lukter, historier, ljud, känslor, barnvisor, substanser, gester, idéer, intryck, blickar, sånger och mat. Vad är Jag? På varje sätt bunden till platser, smärtor, förfäder, vänner, älskare, händelser, språk, minnen, till alla sorters ting som uppenbarligen inte är jag.” (från samma kapitel i Det stundande upproret)
Nattvarden är första steget i att bygga en radikal kristen identitet mot individualismen. Kristna värderingar (som delar med många religioner) som barmhärtighet, gästfrihet, givmildhet, solidaritet och empati är alla egenskaper som motar tillbaka idéer om individualitet, om den kalla, beräknande individen, om egoism och andra värderingar som skiljer oss ifrån varandra och splittrar oss.
På det sättet kan vi bli en genom Kristi kropp. Men först när vi jämnat det samhälle som splittrar oss till marken och bygger ett nytt samhälle ovanpå det.