Liberalers paranoida reaktion när vi väljer fel (Arbetaren)

Isak Gerson, skribent i Arbetaren Foto: Olof Åström

”Är det liberala utopiska alternativet till ”äta, sova, dö” verkligen ”äta, konsumera, supa, sova, dö”? Vem kan med ärligt hjärta säga att det är en lockande samhällsvision?” Isak Gerson om liberalernas omvända moralpanik.

Vad ska vi med liberalismen till egentligen? Vad tillför den våra liv idag? Det är frågor jag verkligen ställde mig när jag genom podcasten Stormens Utveckling (avsnitt 95: Härlig Tiktok-mamma) tog del av en hur det samlade liberala kommentariatet tog emot nyheten om att dagens unga dricker mindre än tidigare generationer.

Ett liberalt svar på den nyheten hade kunnat vara ”vad bra att unga frivilligt väljer bort supande till förmån för ett bättre liv, så slipper vi statliga begränsningar”. Det var det dock inte. DN:s Lisa Magnusson varnar istället för ”framväxandet av en tråkig Generation Zzzzzz”. Expressens Arvid Åhlund kallar ”nynykterismen” för ”ett slags tyst kulturrevolution” och menar att ungdomars minskade festande är en ”björntjänst”.

Vi kan tacka liberalismen för en hel del rättigheter, som tillkämpades tillsammans med Sveriges folkrörelser under 1800- och 1900-talet. Det fanns en dröm hos dem om ett samhälle där man var fri att själv välja hur man levde sitt liv, utan för mycket inblandning av stat eller kyrka. Gott så. Men nu när vi har rättigheterna verkar det väcka en paranoid reaktion hos liberaler när vi väljer fel.

Är det liberala utopiska alternativet till ”äta, sova, dö” verkligen ”äta, konsumera, supa, sova, dö”? Vem kan med ärligt hjärta säga att det är en lockande samhällsvision?

Och vad är det att välja rätt för en liberal? Är det liberala utopiska alternativet till ”äta, sova, dö” verkligen ”äta, konsumera, supa, sova, dö”? Vem kan med ärligt hjärta säga att det är en lockande samhällsvision? Är det någon form av självterapi liberaler behöver för att komma över ensamheten hyperindividualismen givit dem? Vad ska vi göra med alla de mänskliga behov och begär som inte får plats i en enkel utilitarism? Vad ska vi göra med vårt behov att vara del av något större?

När Magnusson skriver ”Ungdomen ska vara en tid av dumdristigheter och farligheter och misstag, av balanserande på ansvarslöshetens rand och sedan tillbaka, in i ett vuxnare liv.” tänker jag bara: vakna upp, generationen du skriver om har startat en global strejkrörelse. Att organisera en internationell politisk rörelse är väl mycket mer spännande och farligt än att dricka langaröl.

Jag hoppas verkligen att vår generation Z får göra sina ungdomsmisstag. Jag hoppas att de alla får hålla megafonen vid demonstrationer, att de får känna makten i att kunna stoppa deportationer med armkroksblockader, att de arrangerar gatufester för att blockera bensinmackar. Jag hoppas att de får testa en frasradikal period som de sedan överger, att de har ett par månader i Unionen för att inse vilken dålig ursäkt till fackförbund det är innan de går med i ett riktigt, att de testar att bygga rökgranater hemma och att de får ockupera en avverkningshotad skog i tält och sovsäck.

Om de dessutom får dricka billig, ljummen öl i en park? Vem bryr sig? Ja, förutom liberaler med pekpinnar då.

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *